”Sparform? Jag kör med Harry Boy!”

I Sverige hedrar vi misslyckandets möjligheter, eller vad sägs om:

"Man lär så länge man lever!"
"Det är på misstagen man lär sig mest!"
"Vägen till framgång är kantad av misslyckanden!"
"Bättre att lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge!"
"Friskt vågat är hälften vunnet!"
"You win some, you loose some!"

Överallt sjungs misslyckandets lov - utom inom ekonomi...

När det kommer till pengar så får det bara inte blir fel. Vi har hittat på att det värsta som kan hända oss är att förlora pengar som vi har sparat. Det känns plötsligt som om man har sysslat med spekulation - och dessutom varit dålig på det.

Man skulle kunna göra det enkelt för sig och påstå att det beror på att vi slitit hårt för att få ihop pengarna och därmed känns det extra hårt att förlora dem. Men det är inte riktigt sant.

Vi är alla vana att förlora pengar precis hela tiden och är märkligt okej med det. Det vi har svårt för när det kommer till ekonomi, är helt enkelt att se dumma ut inför andra!

Om jag berättar att jag köpt en ny Volvo så säger folk: "Vad är det för färg?"
Om jag berättar att jag lånat 350 000 kr och köpt Volvo-aktier så säger folk: "Det låter som spekulation, passa dig!"

Men fakta är ju något helt annat:
Köper du en ny Volvo så är du garanterad att ha förlorat cirka 100 000 kr redan efter en dag. Bilen tappar i värde och det vet vi alla när vi köper den och vi är alla okej med det.

Om du istället köper Volvo-aktier skulle de också kunna gå ned 100 000 kr i värde, men de skulle också kunna gå upp 100 000 kr.

Min poäng är inte att det skulle vara rätt att låna pengar till aktier - utan att det finns en intressant, dold, kulturell faktor som hindrar oss från att våga testa, lyckas eller misslyckas, lära oss av det som hände och sedan testa igen. Framför allt när det handlar om ekonomi...

Inget barn lär sig att gå på första försöket, för min son Primus tog det hundratals försök att lista ut hur alla muskler skulle jobba tillsammans.

Ingen blir framgångsrik investerare på första försöket och jag har inte träffat någon som lyckats sätta sina pengar i arbete som inte flera gånger förlorat pengar och lärt sig av misstagen.

Att låta bankens fondförvaltare få hela lärokurvan, medan du själv passivt fortsätter att ösa in alla spar- och pensionspengar i deras "Harry Boy-lösningar", kan antingen gå bra eller dåligt.

En sak är dock fullständigt säker, om du gör som så: du kommer inte lära dig ett dyft under resans gång!

Jag säger som Ronja Rövardotter:
"Jag skall gå och akta mig för att trilla i älven!"
"Var ska du göra det, frågar Skalleper?"
"Tja, jag måste ju göra det vid älven om det skall vara någon mening med det!"

Charlie Söderberg – hygglig simmare och badtokig efter en hel del stunder vid älven...